The Macallan 1824 Masters
En liten sammanställning av en mycket trevlig kväll med middag och Macallanprovning på Operakällaren.
Jag minns fornstora dagar från destilleriet Macallan. Jag minns i synnerhet en provning på 16 sorter på Djurgården i Stockholm för rätt många år sedan. Jag minns också gamla buteljeringar från 40-talet som är helt magiska. Jag minns hur denna Speysidemalt levererade stordåd.
Därför var det extra intressant att prova den nya ”1824 Masters”-serien och ett par andra buteljeringar vid en middag på Operakällaren i Stockholm.
Värd för kvällen var Joy Elliott från Edrington som guidade oss genom elva stycken The Macallan. Jag har utelämnat recensionerna av core range, Amber, Sienna och Ruby som vi fick till maten.
Smaknoterna är också lite förkortade mot hur jag vanligtvis brukar recensera.
The Macallan Fine Oak 12YO – 40%
Grönt äpple, citrus, vanilj, smörkola, sötma, honung.
En buteljering som är varken eller. Mild och diskret. God, ja visst. För lite som står upp och erbjuder smakpaletten något att jobba med dessvärre.
The Macallan Fine Oak 18YO – 43%
Fruktighet, lätt ekig, rostade toner, banan, kola, ekbeska, kryddig.
Inte så dumt men inget som står ut för sig själv heller. Denna butelj kostar i dag strax under 2000:- och det tycker jag är extremt dyrt för detta innehåll.
The Macallan Fine Oak 21YO – 43%
Fräsch, mild, tropisk frukt, lite blommig, fruktig, lätt kryddig, lång eftersmak.
Bra buteljering! God, pigg och fräsch. En favorit.
The Macallan Sherry Oak 25YO – 43%
Lätt sherry, russin, ektanniner, röda bär, kryddig, lång finish.
Tyvärr för mycket tanniner för att jag skall vara helt nöjd. Sträv i munkänslan.
The Macallan Rare Cask – 43%
Fruktig, oljig, vax, sherry, äpple, nougat, citrusmarmelad.
En mild och god whisky som lätt smickrar in sig. Helt ok buteljering.
The Macallan Reflexion – 43%
Ingefära, röda äpplen, lätt nötighet, fruktfinish.
Tyvärr ganska så intetsägande buteljering. Denna känns aningen tillrättalagd i smakbilden och ger dessvärre ingen aha-upplevelse.
The Macallan No 6 – 43%
Nötig, mörk choklad, lite inbunden till en början. Lite läder, russin, kryddig, svulstig, lite bitterhet.
Det här gillar jag! Kvällens bästa enligt mig. Joy berättar att det är whisky från 1995 endast och att den således är 20 år gammal.
Vital och fräsch och med en härlig eftersmak med lite kryddbett. Riktigt gott. Prislappen är dock helt uppåt väggarna.
The Macallan M Decanter – 44%
Kryddig, tanninrik, ekbeska, sherry, ingefära, kryddnejlika.
Kvällens stjärna. Innehåller whisky från 1940 sägs det. Dyr som en mindre begagnad bil och svulstigt presenterad i en kristallflaska från Lalique.
Denna whisky är på gränsen till överekad och seglar inte upp som min favorit i något hänseende. Tyvärr för mycket marknadsföring och för lite whisky som backar upp.
Slutsats:
Kära gamla Macallan. Eller ”The” Macallan om man ska vara noga. I en svunnen tid var detta riktigt bra whisky, sherrystinn, fruktig och alltid med hög kvalitet.
Jag vågar påstå att den tiden är förbi. Visst, det är ingen dålig whisky vi serveras, absolut inte. Med vissa undantag så är det goda droppar som provas. Något tråkig och kanske lite för skräddarsydd sprit är det dock. Dessutom är prislappen åt helvete och man kan undra vem man riktar sig mot. Affärsresenären med för mycket pengar som gladeligen plockar upp en flaska för 30 tusen och mer därtill på flygplatsen? Ja, troligtvis. Whiskyälskaren som gärna njuter av en god dram? Nej, garanterat inte.
Macallan brukade vara bra. Innan priserna nådde fantasinivåer och innan man släppte NAS-buteljeringar med påhittade namn.
Man trycker gärna på att det är den naturliga färgen på whiskyn som är den röda tråden i dessa buteljeringar. Ett udda grepp och frågan är varför? Vore det inte bättre att fokusera på smak än på färg? En annan fråga är hur man kan rättfärdiga att buteljera sin whisky i svindyra kristallflaskor från franska Lalique? Vad tillför det förutom ett extravagant yttre och en nolla till på priset?
Jag är inte helt överens med fenomenet som Macallan har blivit och sättet de presenterar sig på. Hela konceptet med dessa buteljer känns som om man klär upp en produkt i rätt så mycket för stora och fina kläder. Gott? Ja, bitvis. Prisvärt? Absolut inte!
