Provningsmetodiken liknar den man använder vid vinprovning men med ett par väsentliga skillnader. Det främsta man måste ta hänsyn till är att whisky är en ganska alkoholstark dryck. Om man provar mycket kan det vara klokt att använda spottkopp för att hålla sinnena fräscha! Här nedan beskriver jag hur jag provar och recenserar. Detta är såklart väldigt individuellt.

Hur jag provar:

1. Utseende
Jag brukar börja med att titta på whiskyn. Vet jag med säkerhet att den är ofärgad kan det vara kul att se vad fatet gett den för färg. Jag lägger egentligen ingen vikt vid färgen då det tenderar att variera mycket. Efter det lutar jag glaset så whiskyn når upp på den torra ytan. Jag tittar på ”benen” som rinner ner tillbaka i glaset. Är dessa trögflytande och sega indikerar detta att smakpaletten i whiskyn är komplex och rik. Rinner de fort är det oftast en mild och mindre smakrik sort. Whisky med hög alkoholhalt har ett pärlband av smådroppar som sakta rinner ner i glaset medan de med låg alkoholhalt har mer glesa droppar som rinner varierande fort. Undantag för att bekräfta regeln förekommer så klart.

2. Doft
Vad gäller doften är jag ganska rätt på. Är alkoholhalten väldigt hög brukar jag ”blåsa ur” glaset innan så att den alkohol som ligger överst försvinner. På detta vis blir man inte bedövad i doftsinnet. Jag använder sensoriken för beskrivningsord på doft i whisky. Det kan även tilläggas ord som brännande, ren, skarp och stickande i doftsensoriken.

3. Smak och eftersmak
Jag smakar alltid whiskyn outspädd först genom att ta lite i munnen och skölja runt försiktigt. De första intrycken skriver jag ner som stolpar och sedan går jag vidare därifrån.
Ganska sällan tillsätter jag vatten. Ska whiskyn analyseras på detaljnivå brukar jag prova med lite vatten men oftast går det bra ändå.
När jag bedömer eftersmaken så försöker jag hålla kvar whiskyn lite i munnen och svälja sakta. Jag smackar lite med tungan för att få fram fler aromer och sitter gärna 30-60 sekunder och känner på bara eftersmaken. Även i smakbedömningen utgår jag från sensoriken och svävar ut därifrån.

4. Helhetsintryck/bedömning
När jag har skapat mig en uppfattning så försöker jag sammanfatta mina intryck med en kort helhetstext på ett par rader. Jag är aktiv motståndare till att betygsätta whisky enligt 100-skalan då jag tycker den inte fungerar alls. Lite mer om det nedan.

Sensorik

Jag jobbar med följande grundsensorik vid whiskyprovningar för att beskriva doft och smak.

SPANNMÅL
sädig, maltig, brödig, kakig, grötig, spannmål

FRUKTIG
citrus, äpple, päron, apelsin, aprikos, russin, fikon, torkad frukt

GRÄSIG
hö, gräs, blommig, örtig, tall, gran, ljung, lavendel

RÖKIG
torvrök, bränd ved, tjära, jod, jordig, charkuterier, rökt fisk, sjögräs, tång, medicinal

FINKEL
läder, honung, tobak, kemisk doft

SULFUR
tvål, gummi, sand, svavel, sulfit, umami, härsken, krut

TRÄIG/EKIG
vanilj, vanillin, kola, karamell, peppar, muskot, ingefära, pepparmint, lakrits, fänkål, dragon, anis, nyek

VINÖS
sherry, portvin, madeira, sauternesvin, marsipan, mandel, nötter, praliner, nougat, choklad, kaffe

ÖVERGRIPANDE UTTRYCK
lätt, len, stickande, mild, fyllig, rund, balanserad, kraftig, eldig, tung, oljig, sträv, besk, syrlig, kryddig

Betyg

Jag tillhör de som tycker den mest vanliga 100-skalan är helt åt skogen. Jag har aldrig förstått meningen med en skala som egentligen bara används mellan 80-95 poäng.
Kanske jag utvecklar lite framöver i ett inlägg.  Jag försöker istället ge en samlad helhetsbild av det jag upplever av whiskyn. Eftersom smak är så pass olika så känns det mest rättvist.
Favoriter som håller riktigt hög kvalitet hamnar i kategorin ”Favoriter”.

(Besökt 2 112 gånger, 1 besök i dag.)