En ny ”Lord of the Isles”, minsann. Core Range brukar inte bli ärad med så här gammal Ardbeg men det ryktas ihärdigt att detta blir en standardbuteljering som kommer att vara kvar. Det kan ju i sig vara trevligt då Core Range Ardbeg inte har så mycket av den varan. Vilken förpackning de har fått till! Kan inte riktigt bestämma om den är tokläcker eller ganska ful? Tankarna vandrar ju oavsett mot Highland Parks första 50-åring (recension här >>>). Men struntsamma, det är ändå innehållet som ska njutas. Prislappen kan diskuteras dock. I runda slängar 8000:- kostar denna skönhet på 46,2%. Det känns väl tilltaget, även om det står Ardbeg på flaskan. Men vår vana trogen i Sverige så klickade vi hem de strax över 300 flaskorna som släpptes inom loppet av ett par ynka sekunder.

Doft:
Riktigt härlig ”gammelislay”, lite inbunden, vaxig och nästan lite vegetativt dammig doft. Söt citrus, menthol, mild rök och kamfer. Doftar väldigt gott.

Smak:
På inslaget tema fortsätter vi på menthol, lite citrusstinn vaxighet, anis och lite lite krutrök. Ekvaniljen ger sig tillkänna väldigt försiktigt. Munkänslan är tyvärr alldeles för tunn. Smakerna är underbara men de dör ut snabbt och fyller inte munnen initialt. Magplask för helheten. Detta hade varit så grymt bra vid bara 6-8% mer tror jag. Nedvattningen till 46% blev i detta fallet lite som att hälla i en liter mjölk i en redan perfekt sås.

Doft: Hell yes!
Smak: Tyvärr, för tunn, även om potentialen finns i grunden.
Pris: Absolut inte!

Provningsglas: Glencairn Copita

(Besökt 1 000 gånger, 1 besök i dag.)